
Detta informationsmaterial är del av resultatet från forskningsprojektet Removal of Weld Oxides (REWOX). Projektet genomfördes mellan 2022 och 2025. För referenser, se rapporten pdf, 528.6 kB..
Övriga undersökta metoder:
Laserablation är en mekanisk-optisk metod där en högenergilaser avlägsnar oxider genom att förånga eller spränga bort materialet från ytan. Metoden är kontaktfri och används ofta i automatiserade processer.
En pulserande laser riktas mot svetsområdet. Den höga energitätheten bryter bindningarna i oxidskiktet, som förångas eller lossnar i små partiklar. Underliggande metall påverkas minimalt om parametrarna är rätt inställda.
Låglegerade stål kräver lägre energitäthet, medan höglegerade stål har högre ablationströskel och kräver och tål mer energi. Alla material kräver noggrann parameterstyrning.
REWOX visade att laserablation har potential för automatiserade processer men inte konsekvent kunde uppnå samma korrosionsmotstånd som betning, särskilt för höglegerade och duplexa stål. Visuellt rena ytor kunde innehålla kvarvarande oxider eller mikrosprickor i oxiden efter SEM-analys, vilket kan ha leda till den lägre korrosionsprestandan. Därför är kompletterande verifiering med provning nödvändig, och förarbete för att hitta fungerande parameteruppsättning väsentligt för korrosionsbeständighet. Val av laseroptik påverkar ableringsresultatet.
Laserablation eliminerar kemikalier men introducerar andra risker. Klass 4-laser innebär allvarliga ögon- och hudskador vid felaktig hantering, samt risk för inandning av partiklar. Metoden kräver omfattande säkerhetsrutiner, utbildning, lasersäkerhetsansvarig och personlig skyddsutrustning (laserklassade glasögon, flamsäkra kläder, ventilation).
Metoden har låg miljöpåverkan eftersom inga syror används och inget farligt avfall genereras. Dock kräver den energiintensiv utrustning och kan ge luftburna partiklar som måste hanteras med utsug. Sammantaget är den betydligt mer hållbar än betning, särskilt i fältapplikationer.